Fast
det blivit mer och mer populärt att bosätta sig på den
Svenska landsbygden, har dess befolkning minskat
relativt snabbt på senare tid. Sverige är en av de två
mest glesbefolkade länderna i EU och har bara 22
invånare per kvadratkilometer, med detta kan sägas att
hela landets yta förutom storstadsområdena kan ses som
landsbygd. Landsbygden har under lång tid kommit i
skymundan när det gäller utveckling och förändring.
Landsbygdspolitik till har länge främst handlat om
jordbruksstöd. När det talats om utveckling och
förändring och hur man ska se helheten på landsbygden
missar man fortfarande målet.Glesbygdsverket har undersökt hur företagarna ser ut på vår landsbygd. Det mest intressant skillnaden mellan landsbygds- och tätortföretagare är att landsbygdsföretagarna ofta har tidigare erfarenhet av företagande. Den större erfarenheten av företagande i landsbygder förefaller vara uttryck för den högre grad av mångsyssleri som vi vet är en viktig strategi. Lansbygdsföretagare är oftare specialister på flera saker i stället för som i tätort, specialister på en sak.
Förr
var jord- och skogsbruket de vanligaste verksamheterna
på landsbygden men idag är det nästan bara 10 procent av
männen och 2-3 procent av kvinnorna som är verksamma
inom detta område. Det finns dock många inom jord- och
skogsbruket som är deltidsföretagare och många försörjer
sig med en annan verksamhet. Vanligast idag är att de
boende på landsbygden arbetar inom
tillverkningsindustrin eller den offentliga sektorn. På
landsbygden sker dessutom nedläggningar av
servicefunktioner vilket i sin tur leder till
utflyttning.
